Uppdaterad senast 20220301

Har du fler uppgifter?

Kontakt: karin@kvarnabo.eu

Sista tråddrageriet som drevs med vattenhjul i Gnosjö socken

- farfars far Sven byggde i Kvarnaboån

Inte i någon bouppteckning från Kvarnabo på 1700 och 1800-talet finns upptaget några redskap som vittnar om tråddragning.


Det sysslade man tydligen inte med i Kvarnabo, fast det var så vanligt på andra håll i socknen.


Men under Sven Johannessons tid på 1890-talet byggdes ett tråddrageri i Kvarnaboån.


Det brukades av torparen August Hageberg. 


Det lär ha varit det sista av de små tråddragen av gammal modell som var igång i Gnosjö socken. Omkring 1905 slutade vattenhjulet att snurra.


I Kvarnabo var torparrendet på torpet Hagaberg en viss del av vinsten från tråddrageriet som var byggt av hemmansägaren, men brukades av torparen.


På fotot från 1929 har fotografen och hembygdsforskaren Malkolm Johansson fotograferat resterna av tråddrageriet som var raserat.


Tack för foton, Malkolms barnbarn, Folke Johansson. August Hageberg var äldst i syskonskaran, så Malkolm Johansson var hans lillebror.

Resterna av tråddrageriet.

Foto. Malkolm Johansson.  1929.

Tråddragerifallet Kvarnaboån

Tråddragerifallet i Kvarnaboån.

Foto: Herbert Hermansson.

Tråddragarbilder

Foto: Malcolm Johansson

Nybyggda Surahalla 2019. 

Foto: Folke Johansson, Söderby, som här står vid dörren till Surahalla.

Fotografen och hembygdsforskaren Malcolm Johansson tillsammans med sin far Johan Magnus i Surahalla tråddrageri.


Malcolms barnbarn Folke Johansson har tagit initiativet till att återuppföra Surahalla. Originalet flyttades till Stadsparken i Jönköping 1903. Tråddrageriet i Jönköpings stadspark

Tråddragare tillsammans med konduktören , hembygdsforskaren och författaren F J Eneström.

Han skrev bland annat böckerna "Gnosjöborna" och "Finnvedsborna".

Eneström är mannen längst till vänster som håller i sin käpp.

Tråddragarnas historia bevarades

i hembygdsparkerna


När det bildades hembygdsföreningar så samlades många äldre hus till hembygdsparker för att bevaras för framtiden. Givetvis finns det tråddragerier i Töllstorps industrimuseum i Gnosjö, vårdade av Gnosjö Hembygdsförening..


Surahalla tråddrageri flyttades till Stadsparken i Jönköping.


Götarps flyttades till Apladalen i Värnamo.


Torp i bygden

Malcolm Johansson demonstrerar. Det är han som fotograferat och dokumenterat.

Källor

"Gårdar i Gnosjö socken från 1600-talet till nutid. "Birgitta Johannesson/ Brita-Stina Hermansson. 1978.


"Gnosjöborna”. F. J. Eneström. 1903.


"Gnosjö i gången tid", Malkolm Johansson.


Folke Johansson.


Intervju, Herbert Hermansson.

Hyskor och hakar.

Kruköron, siktar och metallväv

Uppfinningsrikedomen var stor.

Det gjordes hyskor och hakar.

Siktar och kruköron.


Gnosjö Hembygdsförening har skapat  ljusstaken  "Gnosjöandan" på temat "Hyska och hake". 

Den gavs ut i en numrerad upplaga.


Initiativtagare och skapare var

företagaren och hembygdsvännen Rune Karlsson (1928-2019).


Klara Nilsson väver metallduk

Metallduksväverska


Farmors mor Klara Nilsson hade en vävstol för metallduk som hemarbete.


Hon vävde åt Malcolm Johanssons fabrik i Söderby. 


Ett foto när Klara väver var under många år upphängt som en stor vepa från golv till tak på en vägg i Länsmuseet i Jönköping.


Hennes vävstol är skänkt till Gnosjö Hembygdsförening.


Jag minns när familjen var på Länsmuseet och pappa berättade om Klara när vi stod vid hennes bild.

Järnbärare


Till Gnosjö bars järnet genom skogarna av urstarka karlar.


För att komma ihåg dem finna en staty utanför Töllstorpshallen som heter Järnbärarna av Thomas Qvarsebo. Den är gjuten i brons och invigdes 1984.


Det finns också en vandringsled som heter Järnbärarleden.


Gnosjö kommunala fastighetsbolag heter också Järnbäraren.

Siktaknallar och gårdfarihandlare


Produkterna från tråddragerierna spreds inte bara i Gnosjös närhet. Knallar vandrade långt uppåt Norrland.

Alfred Svensson, Lanna 

tillverkade oxkedjor

Alfred Svensson, Smeagården Lanna sitter framför sitt hus och tillverkar oxakedjor för hand.


Hans arbeten kunde beskådas bland annat vid Värnamoutställningen 1930.


I en intervju i värnamo-Bladet 5 juli 1930 så berättar han om hur mycket han kan tjänsa på en dags arbete.


"När jag är hemma och får vara till freds, kan jag göra en kedja om dagen och tjänar jag 50 pre, men här får man ju inte göra annat än prata."


Källa; Westbo- Mo rötter 1997.

Kolmila