Uppdaterad senast 20221015


Har du fler uppgifter?

Kontakt: karin@kvarnabo.eu

Historia är inte bara dåtid

utan skapas just nu.


Jag tillhör dem som tror att jag för att förstå sin omgivning, så är det viktigt att förstå sitt eget sammanhang.

Därför är det en naturlig följd att jag är intresserad av min egen historia, min hembygds historia, men också alltid varit intresserad av omvärlden. Gärna långt borta. Afrika var mitt favoritresemål under många år.


Rädsla för det främmande är förlamande och destruktivt.

En trygghet ger nyfikenhet och förståelse för det som först känns främmande,

men som med ökad kunskap ger ett mervärde och en glädje i tillvaron.


Om jag känner

mina rötter,

så är jag trygg,

öppen för andra kulturer

och andra traditioner.

Varför en hemsida om min släkt?


Min tanke är att lägga min släkthistoria här i valda delar.


Främst för närmsta släkten som torde vara mest intresserade, men är någon mer intresserad av släkthistoria, så är du välkommen att läsa.


Jag har tänkt att bjuda på lite av varje från gångna tider, men så småningom också skriva de historierna som andra har sagt "det måste du bara skriva ner".


Bjuda på mig själv med andra ord.

Får se hur det blir med det.


Skriva gillar jag ju. Jag började min journalistutbildning redan 1976.


Efter en enormt lång startsträcka så har jag då startat en hemsida. Jag har valt att göra en hemsida och inte blogg för att lättare kunna sortera det jag skriver under olika rubriker.

På en hemsida är det lätt att ändra. Det är ett icke statiskt dokument som är lätt att korrigera och uppdatera när något "nytt" finns att berätta.


Och det är lätt för andra att bidra.


En gång gnosjöbo alltid gnosjöbo, även om jag numera övergett Västbo för Östbo härad.

Födelseadressen är mammas föräldrahem Norrebo, Gnosjö, men vid knappt fyllda tre år flyttade familjen till pappas föräldrahem Kvarnabo, Gnosjö.

Numera är adressen Åminne, Värnamo.


Karin Malmsten

karin@kvarnabo.eu

Karin Malmsten 2013. foto: clarence Hansson.

Karin Malmsten. Foto: Clarence Hansson (2013).

Våren 1975

Varför jag började skriva om Kvarnabo

Jag skrev om Kvarnabo för  första gången som en skoluppgift i historia på gymnasiet. Där började också mitt intresse för min släkts historia. Det var till stor hjälp att min faster Brita-Stina Hermansson redan hade kartlagt generationerna, gått igenom gårdens papper och renskrivit. För gammal skrift är inte lättolkad. Det jullovet tillbringade jag flera dagar med faster som hjälpte mig och mitt livslånga intresse började. 


Det här skolarbetet skrevs av mig när jag var tjugo år, 1975, ur en tonårings synvinkel som längtade efter att uppleva livet EFTER skolan. Det var märkliga känslor att hitta det i källaren 2009, dvs 34 år senare när jag förhoppningsvis blivit 34 år klokare också.

Jag ler när jag läser min inledning 1975 om idyll. Idag tycker jag det var en idyll, men då verkade jag bara längta bort.


Det handlade alltså om släktgården i Gnosjö socken,Västbo Härad, Finnveden. En bys förändring från 1700-talet till 1974,

Med några paralleller till utvecklingen i Sverige. "(Temastudie i historia vt 1975, på Gärdesskolans gymnasium, Karin Hermansson)


Uppdaterad och korrigerad

av min far Herbert Hermansson och mig, Karin Malmsten född Hermansson hösten 2009. Pappa korrekturläste vad jag skrivit för han kunde oerhört mycket om vår släkt och släktgårds historia. Han och mamma hade också gått igenom gamla album och skrivit namn på alla de kände igen.

Det var så att jag till julen 2009 hade funderat ut att jag skulle göra en mapp med alla berättelser jag visste om vår släkt och ge mina föräldrar och syskon i julklapp. Sen har jag fortsatt att uppdatera. Fast på webben.


2014 tog jag tag i projektet "Släkthistoria" igen. Att det blev webben beror främst på att det är ett enkelt sätt att justera, för hela tiden dyker det upp nya berättelser om min släkts historia.


Varken då eller nu hade jag skrivit detta om jag inte hade fått ovärderlig hjälp av min faster Brita-Stina Hermansson, som fått Gnosjö kommuns kulturpris för sin forskning om Gnosjö historia. Om hon inte hade hjälpt mig så mycket så hade nog intresset svalnat ganska snabbt.


Källor (några av dem)

Mars, april, maj 1978

Swaziland, Sydafrika, Botswana - vidgade vyer

Under två månader mars-maj 1978 reste jag ensam i södra Afrika. Det var fortfarande apartheid i Sydafrika. Jag ville fortfarande kunna skriva student och inte journalist i min visumansökan. Journalister från Sverige var inte välkomna i apartheidens Sydafrika. Jag fick möjligheten att åka dit eftersom den församling jag växte upp i sen decennier understödde en missionär i Sydafrika, som då bodde i Swaziland.


Det var omtumlande för en ung tjej från Sverige att åka dit. Jag hade förmånen att bo på missionsstationer ute i homelands. Att se Sydafrika som inte så många andra fick chansen att se det.


Mitt intresse för Afrika fanns med från söndagsskolan och missionärsbesöken. Resan till södra Afrika var min första Afrikaresa. Det hann bli fler och även ett år på biståndsutbildningen på Sandöskolan, Kramfors.


Bär fattigdomen.

Bär på förlust av skola.

Bär sitt syskon på ryggen.


De är på väg till läkarstationen för babyn har fått malaria.


1978 i Swaziland.

Gammalt möter nytt och samsas.

Traditionell klädsel och kraftledning.

Tugela Valley Sydafrika 1978.

Södra Afrika visar fattigdom och rikedom.

Stora kontraster.

Det har också en fantastiskt vacker natur.

Foto: Karin Malmsten.

Jag i traditionell klädsel utanför hydda i Swaziland april 1978.

Delar mat.

Delar fat.

Framtiden vägs.